Jag vet vad kärlek är.
Det är sant. Jag vet, men jag kan inte beskriva den för er. För den här kärleken är inte er, utan min. Min kärlek till denna man. Den är oändlig och stark. Inte bara stark för att mina känslor är starka, utan för att den är mitt syre till elden som får mig att kämpa för den, som gör det värt att offra sig ibland, som gör att det känns så rätt att stå upp för den, som gör att jag kommer köra ända in i kaklet för den om så behövs. Den "bra" cirkeln.
Min familj, mitt hjärta och eviga kärlek.
Jag vet att det är kärlek för att för första gången i mitt liv, blir jag inte dömd för att jag berättar sanningen eller ber om hjälp. Ist får jag en utsträckt hand mot min med orden "vi fixar det här - tillsammans!"
För att när jag vaknar varje morgon, tidigt som sent, är det första mina ögon söker honom. För att försäkra mig om att det inte bara "va för bra för att vara sant".
För att i hans armar finner jag min fulländade trygghet, för jag vet att han skulle göra allt för mig.
För att han tittar mig i ögonen, drar mig tätt intill och kallar mig för sin familj.
För att han alltid tar emot mig när jag faller. Och inte blir besviken på mig i tid och otid utan istället hjälper mig att lösa problemet.
För att han kan förlåta och inte håller det emot mig längre fram.
För att han kämpar för mig. För att han vill och älskar mig lika mycket tillbaka.
För att vi älskar varandra.
Den här kärleken är inte perfekt. Vilket innebär perfekt för mig. Jag söker inte perfektion. Lite brister och fel ger möjligheten till utveckling och gnista, och det i sin tur ger starkare band. Större och starkare kärlek. Det är det här jag söker. Det är han jag vill ha.
Min alldeles egna Mr. R. 💕
